En tankeställare av dess like….

Idag fick jag ta bort en av våra katter. Vi har inte haft honom så länge, men han var ändå lite speciell till sättet och dessutom ingick han lite i hus köpet.

För en tid sedan kom han hem och såg allmänt konstig ut. Han hade inte tvättat sig och verkade blind på ena ögat. Han blev magrare och magrare. Det visade sig att han kunde inte öppna munnen längre. Vet ej om han blivit trampad av någon kviga eller påkörd, men sanningen var den att han måste bort istället för att plågas ihjäl.

Jag fick då den pucken att jag måste ta hand om det. Det var med tungt sinne och en väldigt massa blandade känslor som jag lindade in katten i sin filt och tog med mig honom och hagelbössan ut på vallen. Kraken orkade inte ställa sig upp så jag bäddade ner honom i sin filt. Där fick han ligga och där skickade jag honom vidare. När flyget hade gått bäddade jag in honom en sista gång och bar hem han med tårarna rinnande ner för mina kinder.

Detta fick mig att tänka på hur jag ser på andra djur som jag inte skapat någon relation till. Typ vilda djur. Jag respekterar dom med fast på ett helt annat sätt. Helt andra tankar for runt i mitt huvud när jag skulle ”släcka” lampan för honom. Detta måste bli hundra procent rätt! Han får absolut inte lida mer, i min osäkerhet blev jag konfunderad om det var de sista rycken eller om han faktiskt plågades. Dessa tankar har jag aldrig haft tidigare. Och nu när jag tänker på det så borde jag kanske ha samma tanke för det vilda djuret, men där har jag ingen relation till individen.

Nu kanske det låter som om jag inte bryr mig om de vilda, men så är inte fallet. Men det finns helt klart stora skillnader i den typen av ”avslutning” och denna typ. Klart att man ska göra allt man kan för att minimera lidandet för djuret man ”tar bort” både i skogen och på hemmaplan,  men hur jag än försöker vara moraliskt korrekt så är nog den spontana känslan ändå att jag är en smula ”lättare” på icke relations djur.

Jag fick mig klart en tankeställare, men om det är en tanke ändrare. Det får tiden utvisa…

Imorgon vill barnen begrava lilla Sylvester. Så vi får hoppas att han kan äta sig riktigt mätt ”där uppe” nu ikväll!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s