Suget efter en Wachtelhund är enormt nu..

image

Fasiken vad sugen jag är på en Wachtel till nästa säsong. På bilden är det Mickes Smilla som poserar. Bilden är lånad av Micke själv. Åter till ämnet.. Den ultimata jakthunden för mig. 1. Den kan apportera, eller den har anlag och det är upp till ägaren att det blir något av det. 2. Det är en stötande hund. Vilket passar bra i våra sörmländska skogar. 3. Den klarar även av eftersök skapligt, eller det kanske mer är en fråga om ägarens kunskap i inlärning. En sådan jycke skulle passa mig utmärkt. Dessvärre tillhör jag inte gräddfilen av hundförare, men det är inte omöjligt att ta sig dit. Med rätta materialet och rätt kontakter har man nog en stor chans att lyckas med sin framtida jaktkamrat.

image

Ändå sedan denna krabat kom in i mitt liv så har jakten bara växt med honom. Han är våran första hund och är en blandras mellan Wachtel och Gordonsetter. Vi har nog gjort de flesta misstagen man kan göra med en hund med honom, men det har samtidigt varit väldigt lärorikt. Det var även denna hund som gjorde att jag tog min Jägarexamen till sist. Efter några meter av blodspår så insåg jag att detta var något som han är intresserad av. Samma resa här, många misstag och mycket arbete för att räta till dem. Och när vi äntligen fick chansen att komma och provjaga på Bärle och det drog i väg med fullt bjädd blev lyckan total. Att höra sin egen hund skälla i skogen är som att avnjuta en rökig singelmalt framför öppen eld. Med andra ord en riktig batteriladdare för själen. Problemet med blandraser är att det är svårt att veta vad som sticker ut mest från raserna. Och i detta fall vet vi inget om föräldrarna. När jag läste på mer om raserna så fastnade jag för wachteln direkt. Och har sedan dess, ca 4 år sedan, velat ha en egen Wachtelhane. Förra året la Vincent, blandrasen, av att skälla vid drev. Han är 8 år idag och blir 9 i januari. Känns som tiden för hans efterträdare börjar närma sig. Det tar ju en stund innan valpen är på G i skogen.

image

Hoppas att jag en dag får ta samma bild fast med mig på bilden och inte Micke. Mina största farhågor är träningen och de olika proven som man ska utföra med hunden. Det ställer höga krav på mig och jag vill ju att det ska bli en bra hund. Kanske oron för ett misslyckande är obefogad, men man vill ju få till den ultimata jakthunden. Kanske helt enkelt är en ny värld som öppnar sig med likasinnade människor inom jakt och hund intressen. Min dotter Alvida är 6år och följer nog mer än gärna med på utställningar och prov. Måste bara bearbeta min sambo lite mer. För tiden är nog kommen för Wachtel att få sin plats i vårat hem!!

image

Avslutar med denna bild från Tullgarn i maj. Vi MMSa hem bilden och skrev att vi köpt en valp. Tyvärr hade vi inte det, men nästa gång vi kollar på en Wachtel valp är det för inköp till hushållet. Kanske kan ta den på matkontot om jag lovar kött i frysen för samma summa….

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s