Aktiv i Svenska Jägareförbundet.

image

Hmm, jag funderar på att engagera mig i Jägareförbundet. Frågan är ju bara vad jag skulle kunna bidra med. Jag har ju inte så värst mycket erfarenhet inom jakt eftersom det är ett eget utvecklat intresse. Sköt upp samma sommar som min sambo väntade vårat första barn. Idag är det sex år sedan och vi har ytterligare ett barn. Men nu känns det som att det finns lite mer tid till jakten, eller hur man nu ska benämna det. Jakten är ju bara en liten del i ”jakten”. Låter lite konstigt, men ni förstår vad jag menar!?

Hur som helst, jag kan känna att det borde finnas en plats för en sådan som mig. Vad jag menar med det är att alla har kanske inte föräldrar eller släktingar som jagar och har därför inte lika lätt att ta sig in i Dianas värld. Visst, man kan alltid köpa sig jakttillfällen. Men det är inte riktigt samma sak. Det är ju som sagt va mycket mer än bara jakt i ”jakten”. Jag saknar helt någon typ av fadder verksamhet för intresserade ”nybörjare”. Någon som kan lära en det som teorin inte kunde. Den praktiska biten och även ge den individen en chans att komma in i kåren och skapa sig ett kontakt nät. Nu har jag min hund att tacka för att jag fick vara med i Bärle jaktlag. Dessvärre presterar han inget nu för tiden, men jag har ett jaktlag att vara med i och jag lär mig ganska mycket genom dem. Alla har förmodligen inte samma tur.

Kanske det finns något liknande uppdrag som skulle passa mig där det handlar om rekryteringen och att faktiskt ordna en kanal där man ”släpper in” nyfikna i Dianas värld..

Frågan är bara hur det skulle gå till, men det får tiden utvisa…

Annonser

Skjuta moderdjuret inför kalven!

image

Idag när vi jagade så fick jag ko med kalv på mig. Jag hojtade och visslade för att dem skulle stanna, men dem travade på. Och tur var väl det. Jag hade tänkt skjuta ko’n eftersom vi har en ko och en dubbelkalv på årets kvot. Efter drevet samlades vi och jag berättade vad jag tänkte göra vid det ögonblicket. Då började diskussionen om det var rätt eller fel att skjuta moderdjuret för vilt över huvudtaget. För några år sedan hade jag en dovhind i ett bra läge, men precis när jag skulle trycka av dök det upp en kalv i hennes spår. Då valde jag att inte skjuta pga etniska själ. När jag då berättade om just den händelsen för den dåvarande jaktledaren fick jag höra att det var okej att skjuta bort hinden för kalven! Så vissa säger att man aldrig skjuter moder djuret för kalv/kid, men någonstans kan jag förstå en motivering till att skjuta moderdjuret. Alla kalvar och kid når för eller senare en ålder där man börjar bli självständig. Om det infaller inom jaktsäsongen borde det vara ok, eller? Känns i många fall att jakten innehåller en massa oskrivna regler som man skall kunna. Det är inte helt enkelt när man inte är uppväxt Jägare….

Själv kommer jag alltid avstå skott mot moderdjuret i framtiden, men rent vetenskapligt kanske det skulle vara ok att skjuta älgko/råget/hinden för kalven!

Jaga alltid med hög respekt för viltet!

Kvällens fynd?!?

image

Strax innan sju ringde svärfar och berättar att det ligger ett rådjur i diket. Jag berättar för Alvida att jag ska hämta det och hon vill gärna haka på. När vi väl är på plats tycker hon att det är läskigt och vill inte kliva ur bilen. Jag förstår henne. Hon har nog aldrig varit med i så tidigt skede. Hon hade massor av funderingar ifall det verkligen var dött eller inte. När hade lastat upp Rågeten och skulle åka hem, övervakade Alvida flaket så att den inte skulle spring iväg. Väl hemma började vi ta ur djuret. Alvida passade på att klämma och känna på innehållet innan hon gick in pga kylan. Imorgon ska hon med på sin första drevjakt, så nu blir det bingen. Imorgon ringer klockan 05:30 och då ska chokladen värmas och grejerna packas….

Skit jakt på er!

Suget efter en Wachtelhund är enormt nu..

image

Fasiken vad sugen jag är på en Wachtel till nästa säsong. På bilden är det Mickes Smilla som poserar. Bilden är lånad av Micke själv. Åter till ämnet.. Den ultimata jakthunden för mig. 1. Den kan apportera, eller den har anlag och det är upp till ägaren att det blir något av det. 2. Det är en stötande hund. Vilket passar bra i våra sörmländska skogar. 3. Den klarar även av eftersök skapligt, eller det kanske mer är en fråga om ägarens kunskap i inlärning. En sådan jycke skulle passa mig utmärkt. Dessvärre tillhör jag inte gräddfilen av hundförare, men det är inte omöjligt att ta sig dit. Med rätta materialet och rätt kontakter har man nog en stor chans att lyckas med sin framtida jaktkamrat.

image

Ändå sedan denna krabat kom in i mitt liv så har jakten bara växt med honom. Han är våran första hund och är en blandras mellan Wachtel och Gordonsetter. Vi har nog gjort de flesta misstagen man kan göra med en hund med honom, men det har samtidigt varit väldigt lärorikt. Det var även denna hund som gjorde att jag tog min Jägarexamen till sist. Efter några meter av blodspår så insåg jag att detta var något som han är intresserad av. Samma resa här, många misstag och mycket arbete för att räta till dem. Och när vi äntligen fick chansen att komma och provjaga på Bärle och det drog i väg med fullt bjädd blev lyckan total. Att höra sin egen hund skälla i skogen är som att avnjuta en rökig singelmalt framför öppen eld. Med andra ord en riktig batteriladdare för själen. Problemet med blandraser är att det är svårt att veta vad som sticker ut mest från raserna. Och i detta fall vet vi inget om föräldrarna. När jag läste på mer om raserna så fastnade jag för wachteln direkt. Och har sedan dess, ca 4 år sedan, velat ha en egen Wachtelhane. Förra året la Vincent, blandrasen, av att skälla vid drev. Han är 8 år idag och blir 9 i januari. Känns som tiden för hans efterträdare börjar närma sig. Det tar ju en stund innan valpen är på G i skogen.

image

Hoppas att jag en dag får ta samma bild fast med mig på bilden och inte Micke. Mina största farhågor är träningen och de olika proven som man ska utföra med hunden. Det ställer höga krav på mig och jag vill ju att det ska bli en bra hund. Kanske oron för ett misslyckande är obefogad, men man vill ju få till den ultimata jakthunden. Kanske helt enkelt är en ny värld som öppnar sig med likasinnade människor inom jakt och hund intressen. Min dotter Alvida är 6år och följer nog mer än gärna med på utställningar och prov. Måste bara bearbeta min sambo lite mer. För tiden är nog kommen för Wachtel att få sin plats i vårat hem!!

image

Avslutar med denna bild från Tullgarn i maj. Vi MMSa hem bilden och skrev att vi köpt en valp. Tyvärr hade vi inte det, men nästa gång vi kollar på en Wachtel valp är det för inköp till hushållet. Kanske kan ta den på matkontot om jag lovar kött i frysen för samma summa….

Byta L200 mot en Discovery II

image

Ah, meen. Har hittat en intressant Land Rover Discovery II från 2003 och ägaren kan tänka sig ett byte med min Mitsubishi L200 från 2004. Frågan är om Discon lever bättre upp till min livsstil än vad L200 gör. Lite flaket vs bagageutrymmet. Discon har ju en grymt trevligare inredning, kanske lite för fin för mig. Skillnaden är att idag måste jag åka egen bil till och från jobbet varje dag. vilket innebär ca 1 timme om dagen. L200 är kanske inte skapt för komfort åka, men som skog och jaktbil fungerar den ypperligt. Discon har vad jag förstått både bra terräng egenskaper och en ganska trivsam komfort. Dessutom finns det en stor bunt entusiastiska Land Rover ägare som har skapat ett fantastiskt forum på Svenska Land Rover Klubben. Det finns mekmanualer och massa bra ha saker att fynda på nätet till dessa bilar. I morgon ska jag ta lite bilder på min bil och skicka över till Discovery ägaren. Här är några bilder jag fick idag.

image

image

image

image

Så sälja min L200 eller byta mot denna?!? Blir lite att fundera, eller behålla L200? Flaket har ju sina för och nackdelar. Kanske komplettera Discon med en kärra?!?

Älg dagen 2012

image

Jaha, då var denna dag nästan över. Det blev en lång dag i skogen utan någon fälld älg och inget annat för den delen. Det var extremt dåligt med vilt på våra marker, knappt något Dovvilt syntes till. Vilket är väldigt ovanligt. Jag var ju laddad till tusen inför detta med tanke på hur vi avslutade förra säsongen. Man kan inte få allt här i världen…

Morgonen började med passet bredvid viltåkern. Satt där från 0620 till 1200.

image

Från ca 0900 fick jag sällskap av Vincent som skötte sig exemplariskt.

image

Vi delade en macka och njöt av morgon solen. Efter det blev det samling och korv grillning där det bjöds på låg humor och gott sällskap som vanligt i Bärles jaktlag. Efter korven fick jag ett pass 24, Bärle berget.

image

Vincent fick stanna i bilen medans jag fick njuta av solen på en sten. Dagens enda viltkontakt, en fin stånghjort kom gående rakt mot mig. Tur för den att den var fredad inför brunsten. Sista passet blev på Bäckstugevägen.

image

Jag och Vincent delade på tornet och djuren lyste med sin frånvaro. Nya tag på söndag om dem inte skjuter älgkon som vi har tilldelad under morgondagens jakt.

Nu hör jag Mr.Blund kalla på mig….

Dan före dagen…

Imorgon smäller det. Hoppas jag får chansen på älgen som vi blivit tilldelade. Det blev lite akut jobb på Lasses torn, men inget värre än en ny stege!

image

Väl hemma påbörjade jag packningen inför morgondagen. Mycket grejer ska med, men inte för mycket. Jag tror jag har allt som behövs, men det får jag nog inte veta för ens imorgon. Passade på att smörja in mina skor med lite skinnvårds olja. Vilken skillnad det blev. Så här såg ut innan.

image

Och efter..

image

Borde nog göra det lite oftare. Nej, lite närings intag innan bingen. Om man nu kan sova…

Skitjakt på er!